Kapitel 2 - Bieber makes me crazy

- Jag vill ha hans autograf! Gnällde Essi
- Gå fram och fråga då? Svarade jag trött tillbaka.
- Jag vågar inte, klagade hon sorgset. Jag log lite smått och tog hennes hand.

- Kom. Det formades ett brett leende på hennes läppar och hon gick lite halvt bakom mig när jag rörde mig mot killarnas bord. Jag var nu framme vid dem men de hade inte märkt mig. Jag harklade mig och fick dem direkt att rikta deras uppmärksamhet mot mig istället för glassen.

- Hej…Christian? Sa jag och flackade nervöst med blicken fram och tillbaka mellan de tre killarna.
- Aa det är jag,  log en av killarna som såg lite mindre ut en de andra två.
- Jo min lillasyster är ett fan av dig och hon undrar om hon skulle kunna få en autograf? Jag nickade lite mot Essi medans jag pratade på.

- Absolut har ni papper och penna? Han skrattade lite lätt. Hade jag varit yngre hade jag hel klart fallit för honom bara av att se honom flasha ett leende.  Jag rotade runt i min väska tills jag hittade det jag sökt efter. Jag räckte över pennan och pappersbiten som jag som tur var haft i min väska, till honom.
- Till vem ska jag skriva den?

- Essi. Den här gången var det Essi själv som svarade och både jag och Christian log mot henne.
- Fint namn! Svarade Christian glatt. Essi blev röd i ansiktet och gömde sig bakom mig. Vi båda började skratta och han sträckte sedan över autografen.
- Tack så mycket! Log jag och gav lappen till Essi som såg helt överlycklig ut.
- Ingen orsak, trevligt att träffa er Essi och…
- Melanie, fyllde jag i.

- Vill din syster kanske ha en bild också? Han log sådär sött igen och jag kollade på Essi som nickade helt hysteriskt. Jag kollade sedan på Christian igen och log.
- Gärna! Jag grävde runt i väskan ännu en gång och fick upp kameran tillslut. Christian ställde sig upp bredvid Essi och jag backade ett par steg. Jag knäppte ett foto, som blev super sött.

Jag tackade så mycket och sa hejdå till Christian och de andra två killarna som suttit ganska tysta. Vi gick tillbaka till vårt bord och satte oss ner igen. Essi var så glad att hon knappt fick i sig sin bulle och även jag var glad för hennes skull. Tänk om jag skulle träffa en av mina idoler på stan sådär.

                                                    *

- Hemma! Ropade jag när vi klev in genom ytterdörren.
- I köket! Hörde jag mamma ropa, och jag kände doften av tacos. Jag tog av mig mina ballerinor och även Essi sparkade av sig sina skor sen skuttade vi tillsammans in i köket. Vi båda var utsvultna efter våran långa dag på stan.

- Maten är alldeles strax färdig, kan inte ni hjälpa till och duka? Log mamma medans hon rörde om lite bland köttfärsen.
- Jo visst!





Jag öppnade köksskåpet och tog ut fyra tallrikar och ställde ner dem på köksbordet, sen öppnade jag nästa skåp och tog ut varsitt glas till alla, medans Essi tog fram bestick. Precis när vi hade dukat färdigt var maten färdig. Mamma ropade på pappa sen var vi alla samlade runt middagsbordet och åt som en stor lyckligfamilj, precis som vad vi var.

- Hade ni det roligt idag? Frågade mamma glatt och tittade på både mig och Essi.
- Ja jätte! Svarade jag och Essi samtidigt. Jag log mot henne och hon log tillbaks.

Nästa dag vaknade jag av att min mobil ringde. Jag slog sakta upp ögonen och travade efter mobilen på nattduksbordet. Precis när jag fick tag i den så slutade den ringa, typiskt. Jag såg att det var Alison min bästa kompis som ringt men orkade inte ringa upp just nu, istället kollade jag klockan som visade 10.20. Kanske dags att kliva upp nu ändå. Även fast persiennen var nerfälld så kunde jag se att solen sken ute. Säkert lika varmt som igår om inte varmare. Jag avbröts i mitt tänkande av den störiga standard mobil-signalen igen, måste verkligen byta. Skärmen blinkade ”Alison<3” och jag tryckte direkt på grönlur och svarade med ett enkelt:


- Tjaa! medans jag gäspade lite halvt
- Hej Mel! Har du sett vilket underbart väder det är idag? frågade Al helt hyper.
- Har inte riktigt klivit upp ännu men det ser ut att vara fint ute, svarade jag helt ärligt.
- Tänker du sova bort en sånhär underbar dag!? frågade hon chockat.
- Ehm nää faktiskt inte var bara väldigt trött, svarade jag och skrattade.
- Vad bra, ska vi säga kl 11 utanför mig då!? Bra glöm inte badkläder!
*Klick*

Hon lade på innan jag ens han svara men det var ändå ingen idé att tjafsa emot Al. Vi kommer säkert ha en kanon dag på stranden. Jag kollade på klockan igen som nu visade 10.30, bäst jag sätter lite fart om jag ska hinna. Jag drog handen genom min bruna hår och skuttade sedan till mitt badrum där jag drog fram en handuk och bokstavligen drog av mig alla kläder för att sedan hoppa in i duschen. Jag slog på strålen och njöt av vattnet som rann längs min kropp. När jag tvålat in mig och sedan sköljt av mig igen var jag tvungen att lämna duschen.  Jag virade en handuk runt kroppen och rörde mig mot min garderob. Där inne valde jag ut matchande ut en av mina alla bikinisar och det fick bli den lila, sen så fick jag fram en sval sommarklänning som jag drog på mig. Jag kände på mig att jag hade rätt bråttom så jag drog kammen genom mitt hår ett par gånger innan jag satte upp håret i en toffs och drog på lite mascara, vattentät förstås. I min handväska slängde jag ner mobilen, nycklarna, min Ipod och tillsist en handuk innan jag halvsprang ner för trappan och ropade hejdå till pappa och Essi som satt och åt frukost i köket. Ingen av dem hann svara innan jag slängt igen dörren och var på väg mot Alison.

Vi bodde nära varandra så det var inge långt att gå. Solen stekte på och det skulle verkligen bli skönt att få sig ett dopp. Visst hade morgonen vart lite stressig men det skulle det nog vara värt, det såg ut att bli en toppen dag. Klockan var prick elva när jag knackade på dörren till Al’s familjs hus. Hon bodde fint, finare än mig. Huset var ett vitttvåvåningshus med stor träsgård och en swimingpool på baksidan. Alison öppnade nästan på en gång och bad mig komma in, hon skulle bara hämta bilnycklarna från sitt rum. Båda jag och Al bor nära gallerian vilket är skönt men stranden var det istället verkligen långt till. Jag hade ingen bil men som tur var hade Alison det.

Vi var på väg mot stranden nu. Musiken dunkade i bilen och just nu spelades The lazy song – Bruno Mars. Det var en av mina favoritlåtar så jag sjöng på för full hals även fast det inte lät speciellt bra men det fick tyvärr Alison stå ut med.



Skit tråkigt jag vet men sånt behövs ibland :p


Kommentarer
Postat av: Elli

säg hej til din första följare på bloglovin' :D

skit bra :)

2011-10-11 @ 17:35:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0